Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Ny avhandling om partier

På fredag försvarar Sofie Blombäck sin avhandling om nya politiska partier, "Making their way home from Brussels. New Political Parties in European and National Elections".

Avhandlingen handlar om de nya partier som väljs in i Europaparlamentet. Europaparlamentet ses ofta som en ”lätt” arena för nya partier, som de kan använda som en språngbräda in i den nationella politiken. Avhandlingen argumenterar att vi faktiskt inte vet särskilt mycket om vilka partier som väljs in i Europaparlamentet, och framför allt inte vad som händer med dem sedan.

Avhandlingen behandlar tre frågor. Den första handlar om vilka och hur många nya partier som väljs in i Europaparlamentet. Den andra frågan är vilka faktorer som avgör om ett parti lyckas ta steget från Europaparlamentet in i sitt nationella parlament. Slutligen diskuteras den bredare frågan om vilken roll Europaparlamentet kan spela för ett nytt parti som vill ta sig in i den nationella politiken

Avhandlingen innehåller en kartläggning av samtliga nya partier som valts in i Europaparlamentet under perioden 1979-2009. Kartläggningen inkluderar även information om partiernas representation efter en mandatperiod, och deras resurser, politiska projekt och politiska möjlighetsstruktur. Avhandlingen innehåller även en fallstudie av fyra nya partier, två i Nederländerna och två i Storbritannien.

Första delstudien redogör för kartläggningen av nya partier. Det har kommit in femtio nya partier i Europaparlamentet totalt sett. Antalet per mandatperiod har ökat de senaste mandatperioderna i takt med att antalet medlemsstater har ökat. En jämförelse med nationella val visar färre nya partier per val väljs in i Europaparlamentet än i de nationella parlamenten. Europaparlamentet är alltså inte lika lätt för nya partier som det ofta framställs.


Av de femtio nya partierna lyckades sjutton även bli invalda i det nationella parlamentet. Tio av partierna ställde av olika anledningar inte upp i de nationalla valen och åtta blev endast återvalda till Europaparlamentet. Resten var, trots att de ställt upp i val, utan representation efter en femårsperiod.


Den andra delstudien undersöker vilka faktorer som är avgörande för att ett parti ska kunna ta steget från Europaparlamentet till det nationella parlamentet. Metoden som används är fuzzy set Qualitiative Comparative Analysis (fsQCA), en metod som kan användas för att hitta nödvändiga och/eller tillräckliga villkor för ett visst utfall. Analysen visar att en kombination av ledare med politisk erfarenhet, ett fördelaktigt valsystem på nationell nivå och acceptans av de etablerade politiska partierna, i form av medlemskap i en partigrupp i Europaparlamentet, tillsammans är tillräckligt för att ett parti ska kunna bli invalt även i det nationella parlamentet. Analysen visar att samma faktorer även är de som bäst förklarar varför partier inte blir invalda i sitt nationella parlament, men det är samtidigt tydligt att avhandlingens teoretiska ramverk inte lämpar sig lika väl för att förklara just vad som kan hindra ett parti från att bli invalt.


Fallstudierna av fyra nya partier visar att den europeiska arenan kan vara viktig för nya partier som försöker etablera sig, särskilt för partier i länder där valsystemet gör det svårt att bli invalda i det nationella parlamentet. Representation i Europaparlamentet kan medföra att partiledarna får politisk erfarenhet oh att partiet får tillgång till olika resurser. Över en längre tidsperiod än de fem år som studeras i de första delstudierna kan dessa resurser hjälpa ett nytt parti att överleva och utvecklas.

Avhandlingens huvudsakliga slutsats är att huruvida vägen från Europaparlamentet till den nationella politiken är framkomlig för nya partier till stor del avgörs av formella regler. Om valsystemet är utformat så att den effektiva tröskeln till det nationella parlamentet är högre än till Europaparlamentet, är steget till det nationella parlamentet betydligt svårare. En annan avgörande faktor är ledarskap. Oavsett typ av parti är ledare med politisk erfarenhet, antingen från andra partier eller från att vara representerad i Europaparlamentet en längre tid, närmast nödvändigt. Även om inte representation i Europaparlamentet i sig är tillräckligt för att ett parti ska kunna ta steget in i den nationella politiken argumenterar avhandlingen ändå för att framtida studier av nya partier i Europa bör inkludera den europeiska arenan.

Mer information om disputationen hittar du här.
 

Sidansvarig: Marie Demker|Sidan uppdaterades: 2015-05-27
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?