Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Socialdemokraterna

Trots att Alliansen misslyckats med att få ned arbetslösheten tangerade Socialdemokraternas valresultat 2014 siffran från 2010 års val, 31%; partiets sämsta sedan 1914. I januari 2014 började Socialdemokraterna plötsligt tappa från ca 35%. Varför svek väljarna just då? Svaret kan sökas i en ökad otydlighet på de tre traditionella partiarenorna: interna/väljare/parlamentariska.

Socialdemokratins problem är gamla. Långsiktigt var partiets strategi välfärdsstatsreformer. ATP, daghemsutbyggnad, föräldraförsäkring konkretiserade det ideologiska målet demokratisk socialism. Reformerna krävde resurser; partiet höjde kontinuerligt skatterna, vilket passade in i en grundtanke om jämlikhet. När partiledningen så valde att sänka marginalskatterna 1981 och 1990 ändrades emellertid förutsättningarna. I praktiken sattes ett resurstak. Samma effekt hade 1990-talsbeslutet om statsfinansiell balans. Första tecknet på att väljarna ogillade reformstopp kom i valet 1991 sedan partiet i hast avblåst planerade välfärdsstatsreformer. I grunden har inget förändrats sedan dess. Senaste stora socialdemokratiska reform var maxtaxereformen 1998-2002.

Partiets vägval orsakar ibland interna strider. De blev akuta 2010-2014 med spänningar kring Mona Sahlins ledarskap och därefter total oenighet kring Håkan Juholts. Med Stefan Löfven har partiet samlat sig, men partikongressen 2013 präglades av motsättningar kring vinster i välfärden.

På väljararenan är det viktigt att presentera reformer på ideologiskt prioriterade områden. Juholts partiledartid präglades av ryckighet kring RUT, A-kassa, sjukförsäkring, utrikespolitik. Partiet har varit mycket kritiskt till skattesänkningar men deklarerade vid årsskiftet 2013/14 att det nyss införda femte jobbskatteavdraget skulle behållas. Våren 2014 blev kraven på höjd A-kassa och sjukförsäkring vagare. Samtidigt intensifierades partiets kritik mot vinster i välfärden men utan krav på förbud. Sammantaget har partiet på traditionella vänster-/högerområden inte förmått presentera någon större reform. Även på andra konfliktområden som arbetskraftsinvandring, pappamånad och kärnkraft har partiet haft svårt att forma en entydig linje just våren 2014.

På den parlamentariska arenan avstod partiet länge från att ange regeringspartner. I december 2013 valde Löfven slutligen att peka ut MP som tänkbar partner men samtidigt underströk partiledningen att samarbete över blockgränsen var prioriterat. Partilinjen på den parlamentariska arenan blev alltså otydligare från vintern 2013/14.
Väljare ändrar sig inte utan anledning. Socialdemokraterna har kämpat med otydlighet på samtliga partiarenor. Efter det relativa lugn som följde på Juholts avgång accentuerades otydligheten från vintern 2013/14. En central orsak är hur partiet ser på sina ideologiska mål och på vilka medel som är möjliga för att förverkliga dem. I grunden handlar Socialdemokraternas sviktande väljarstöd om att partiet inte sedan slutet av 1990-talet har förmått presentera någon större samhällsreform.


 Inlägget är författat av Jonas Hinnfors, Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

Sidansvarig: Marie Demker|Sidan uppdaterades: 2014-10-27
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?