Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Partierna och sociala medier i valet 2014

Följande inlägg bygger på den presentation av Linn Sandberg och Ulf Bjereld om partierna och sociala medier som hölls inom ramen för partiforskningsprogrammet den 30 sept. Syftet var att givet rådande forskningsläge diskutera frågan om hur framväxten av sociala medier påverkar de politiska partiernas möjligheter att upprätthålla sin funktion som länk mellan staten och medborgarna.

Det finns två framträdande forskningsperspektiv kring tolkningen av de konsekvenser som sociala medier för med sig på politikens funktionssätt. Å ena sidan förespråkas att framväxten av sociala medier för med sig en ökad jämlikhet och demokratisering. Fler har möjlighet att göra sin röst hörd, väljarna och journalister kan föra dialog med politikerna (Chadwick 2006; Hirzalla et al. 2011). Det här synsättet kunde också urskiljas i rapporteringen om den arabiska våren. Det alternativa synsättet ser modern teknologi som ’politics as usual’ men med andra medel (Bimber & Davis 2003; Ward, Gibson & Lusolli 2003). Användningen av sociala medier blir således normaliserat in i det nuvarande paradigmet som ett nytt verktyg att användas av den konventionella politiska strukturen och av samma makteliter som tidigare.

Den tidiga digitaliseringen av partipolitiken innebar få förändringar gällande själva partiorganisationernas funktion och arbetssätt. Partierna kunde upprätthålla en centraliserad kontroll över vilken information som delades och partinärvaron på nätet bestod främst av envägskommunikation (Katz & Rice 2002; Norris 2001; Pedersen & Saglie 2005). Utvecklingen av sociala medier som kombinerar hastighet, spridningsmöjligheter, transparens och interaktivitet ger partier nya möjligheter att nå ut och mobilisera väljare samt organisera sig internt. Samtidigt kan partierna få det svårare att behålla kontroll över informationen och bilden av partiet (Gueorguieva 2008; Johnson & Perlmutter 2010). På sociala medier blir det viktigare för partierna att använda strategier som kan skapa och kontrollera flödet av nyheter och information (Gainous & Wagner 2013).

Närvaron och aktiviteten hos partierna på sociala medier skiljer sig åt mellan partierna i Sverige. Enligt det s.k. normaliseringsperspektivet borde de största partierna även ha flest följare. I figuren nedan ser vi emellertid att popularitet på sociala medier inte följer av storlek utan att även utmanarpartier såsom Feministiskt initiativ och Piratpartiet får stort genomslag.

Figur 1. Partiernas närvaro på sociala medier (antal följare i slutet av september 2014)
 

Partierna kan använda sociala medier som en megafon för att nå ut med sitt politiska budskap, mobilisera, lyssna in eller interagera. Vi undersökte partiernas officiella konton på Twitter och jämförde skillnaden i aktivitet och olika användningsstrategier mellan partierna. Som vi kan se i figur två leder inte en högre aktivitetsnivå nödvändigtvis till större genomslag även om Fi både var mest aktiva och fick störst spridning. Centerpartiet var under den här tidsperioden jämförelsevis aktiva men fick begränsat genomslag. Det är tydligt att partierna har olika strategier i sitt användande av Twitter. Framförallt Fi interagerar med följare och sprider länkar i avsevärt större utsträckning än övriga partier. På vilket sätt olika strategier får följder för partiernas genomslag på sociala medier är däremot en fråga som måste undersökas vidare.

Figur 2. Partiernas aktivitet på Twitter (31 augusti- 15 september 2014)
 

Inlägget är författat av Linn Sandberg, Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet

Sidansvarig: Marie Demker|Sidan uppdaterades: 2014-11-13
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?