Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

KD:s politiska omprövning avgör Alliansens framtid

När Alliansen bildades 2004 ändrades i grunden förutsättningarna för det svenska partisystemet. Socialdemokratin ställdes plötsligt mot en enad huvudmotståndare. Med Göran Hägglunds avgång försvinner den siste av de ursprungliga Allianspartiledarna. Utvecklingen i Allianspartierna efter valet 2014 visar att Alliansen står vid ett vägskäl. Eftervalsdebatterna antyder vilsenhet och osäkerhet, inte minst kring hur partierna skall kunna profilera sig. Vad som händer internt inom KD efter Hägglunds avgång är därför en viktig bricka i spelet om vilken väg Alliansen kommer att välja fram till valet 2018.

Givet hur borgerliga partier tidigare hade agerat låg det nära från början till hands att tro att Alliansen bara skulle bli ännu en etikett för att skyla över det ofta vacklande samarbetet inom borgerligheten. Visserligen hade borgerliga regeringar visat att Socialdemokratin kunde rubbas men interna konflikter var legio. Kärnkraft, familjepolitik och skatter jagade Torbjörn Fälldins regeringar 1976–1982 med flera regeringskriser som följd. Carl Bildts regering 1991–1994 lyckades visserligen hålla samman men bland annat miljö- och familjepolitik hotade hela tiden stabiliteten. Alliansen kom att bryta partiernas ständiga profilering mot varandra.

I stället började de i praktiken agera som ett enat parti. Plötsligt försvann Socialdemokraternas möjligheter att med olika utspel locka in ett av partierna till uppgörelser varvid den borgerliga splittringen om och om igen hade gestaltats. I stället förmådde Alliansen visa på den oenighet som fanns mellan de rödgröna partierna. Under en unik period i svensk politisk historia kom partisystemet till och med att lämna flerpartisystemslogiken och närma sig ett tvåpartisystem – när de rödgröna kände sig tvingade att möta Alliansen med ett enat koalitionsalternativ i valet 2010.

Mycket talade alltså för att bilda Alliansen. Partierna har därefter varit nästan häpnadsväckande lojala mot varandra. Samtidigt har lojaliteten inneburit att partiprofiler med nödvändighet har måst tonas ned till förmån för gemensamma nämnare. Allianspartierna rymmer inom sig allt från liberalism, med såväl mer nyliberala som traditionellt socialliberala valörer, till socialkonservatism. Att finna slagkraftiga projekt att entusiasmera väljarna med var därför en utmaning. Arbetslinjen blev svaret på den reformtörst som många väljare kände. Så länge Alliansen levererade valvinster har krav på partiprofilering också något så när gått att hålla tillbaka. Samtidigt har uppslitande interna strider 2013 kring Centerpartiets idéprogram och inte minst när Göran Hägglund utmanades av Mats Odell om partiledarposten 2011/12 visat på kraften i de underliggande spänningar som funnits.

Ett av Göran Hägglunds viktigaste bidrag har förmodligen varit att hålla samman KD och att därmed lojalt arbeta inom Alliansen. Att undvika fortsatt öppen splittring efter att ha utmanats om partiledarposten visar på stor politisk skicklighet. Samtidigt har priset varit den minsta gemensamma nämnarens politik där varken partiets kärngrupper i den frikyrkliga rörelsen eller mer traditionellt konservativa väljargrupper riktigt fått något i utbyte.

För KD har Allianssamarbetet framför allt inneburit att partiet har kunnat förhindra vissa förslag, till exempel inom familjepolitiken. Däremot har partiet haft betydligt svårare att sätta offensiv KD-prägel på Alliansen, till exempel när jobbskatteavdragen medfört att löntagare betalar lägre skatt än pensionärer. Tydligast blev partiets svårighet att formulera slagkraftiga socialkonservativa vallöften inom Alliansramen när den administrativt lite gråa omorganisationen av landstingen blev ett av partiets viktigaste förslag inför valet 2014.

Även om forskningen inte är entydig visar den att valnederlag i kombination med partiledarbyte tenderar att sätta i gång interna diskussioner som kan leda till ny ideologisk framtoning. När regeringsmakten förlorats har kraven på profilering ökat. Förslag om uppstramad migrationspolitik är dock inget som självklart fungerar inom en Allians där såväl Moderaterna som Centerpartiet tydligt markerat motsatsen. När sedan Sara Skyttedal fortsatt med utspel om hårda tag, med åtgärder som ligger nära SD, anas att delar av KD här ser möjligheter till profilering som går långt bortom den justering av integrationspolitiken, som det tycks växa fram relativt bred enighet om över blockgränsen. Samtidigt är migrationspolitik knappast ett av KD:s traditionella profilområden och det är inte självklart att partiet står enat bakom de lite vildvuxna förslagen. Frågan blir då om Allianssamarbetet klarar av en ideologisk omorientering från KD:s sida med allt starkare krav på partiprofilering?

Faller KD ur Alliansramen faller Alliansen. Även om ledande Alliansföreträdare understryker att de enade avser ställa upp i 2018 års val är det uppenbart att omprövningens tid stundar. Ingen ledande företrädare har till exempel bundit sig för att Alliansen skall lägga fram gemensamma budgetar. Politik består visserligen av mer än budgetar men att avstå från ett av de viktigaste instrumenten inbjuder till splittring mellan de borgerliga partierna, men möjliggör samtidigt profilering av det egna partiets hjärtefrågor. Återigen skulle Socialdemokraterna kunna göra upp med ett eller flera partier i enskilda sakfrågor. Åter skulle borgerlig splittring gestaltas för väljarna och vi närmade oss ett partisystem som i relationen mellan de rödgröna och de borgerliga liknade det som gällde fram till 2004, men nu med SD på ena flanken.

Även om Allianssamarbetet varit logiskt givet det svenska partisystemet är det i slutändan inte självklart att alla partier vill avstå från att försöka satsa på den egna profilen. KD har varit en lojal spelare. I vem som blir Göran Hägglunds efterträdare och vilka ideologiska strömningar det släpper fram ligger en av nycklarna till om Alliansen kommer att finnas kvar i nuvarande form.

 

Följande inlägg publicerades på DN Debatt av Jonas Hinnfors 2015-01-30.

Sidansvarig: Marie Demker|Sidan uppdaterades: 2015-01-30
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?