Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Folkpartiet

I det följande kommenteras Folkpartiets valresultat utifrån den partiinterna arenan, den parlamentariska arenan och väljararenan. Analysen angående valresultatet 2014 bygger på SVT Valu 2014.

Partiinterna arenan
I Västeuropeisk politik hade de flesta partier sitt ursprung i en social skiljelinje där två motstridiga intressen stod mot varandra. Genom en stark koppling till en sådan väljarbas kunde ett parti såväl rekrytera medlemmar som skapa en lojal väljarkår. Folkpartiets ursprung var rösträttsrörelsen vid den svenska demokratiseringen. Partiet samlade vad som kallats för borgerlig vänster – frikyrko- och nykterhetsrörelse samt kulturradikaler (även kallat stadsliberaler). Denna sociala väljarbas har dock lämnat eller är på väg att lämna Folkpartiet. Frikyrkofolket hamnade så småningom till största del i Kristdemokraterna, nykterhetsrörelsen försmäktade och nu tycks även många kulturradikaler sökt sig bort från Folkpariet. Istället hägrar Miljöpartiet, Feministiskt initiativ och i till vissa delar Vänsterpartiet. Folkpartiets medlemmar och väljare tas inte från en för partiet unik och samhälleligt betydelsefull väljarbas. Istället är partiet tvunget att i varje val övertyga rörliga väljare att rösta på partiet. Riksdagsvalet 2014 var inget undantag. Folkpartiet var återigen partiet med minst trogna väljare: inte ens hälften av väljarna som röstade på partiet 2010 upprepade detta 2014.

Parlamentariska arenan
Under åtta år har Folkpartiet varit ett regeringsparti. Att regera kostar på. I genomsnitt tappar regeringspartier drygt tre procentenheter i väljarstöd under en mandatperiod.

Väljararenan
Utan att försvara ett intresse i en stark samhällskonflikt står Folkpartiet förvisso utan starka vänner, men det samma gäller fiender. Många kan tänka sig att rösta på Folkpartiet. När väljarna ska ange vilket parti de tycker är näst bäst toppar ofta Folkpartiet listan.

Utan det långsiktiga stöd en stark väljarbas kan erbjuda får Folkpartiet förlita sig på mer kortsiktiga faktorer som inträffar i samband med valrörelsen. Två centrala kortsiktiga faktorer är sakfrågor och partiledaren. Vad gäller sakfrågor har Folkpartiet satsat hårt på skolan. När PISA-resultaten visat på dåliga resultat för den svenska skolan har väljarna tappat förtroende för Folkpartiet i denna fråga. Som substitut lanserade partiet feminism utan socialism. Denna profilering tappades bort i valrörelsen och väljarna uppmärksammade den i mycket liten utsträckning.

Vad gäller partiledaren är Jan Björklund stabil och är både en god debattör och talare. Väljarna ger honom godkänt, men någon Westerbergeffekt har det inte blivit.

Folkpartiet kan sägas ha utvecklat sig till ett jojo-parti. En lyckad valrörelse kan göra att partiet plötsligt får många röster och en misslyckad valrörelse kan innebära att partiet trillar långt ned i väljaropinionen. I valet 2014 åkte jojo-partiet ytterligare lite nedåt på snöret.
 

Inlägget är författat av Magnus Hagevi, Statsvetenskapliga institutionen vid Linnéuniversitetet.

Sidansvarig: Marie Demker|Sidan uppdaterades: 2014-10-27
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?